Nisse Söderman

– Jag brukar leta efter inspiration från målarböcker, ofta om konstnären Mondrian. Jag tycker om hans stil. Även från Picasso och han X:et här från Tumba, alltså Sven Erixson.

Nisse Söderman säger att Ibland så pluppar idéer upp ur verkliga livet. Men oftast så utgår han från Mondrian som inspirationskälla. Han har målat i fyra, fem år.

– Jag målar för min själsvånda, för mig själv men också för andra. Jag målar för att skapa någonting ur mig själv, för att få känna en tillfredställelse. Försöker se ifall jag kanske är bra på det här och vill gärna göra det så länge jag orkar.

Nisse Söderman målar utan att brådska över en längre period och låter målningarna långsamt komma fram. I många av tavlorna återkommer änglar.

– Jag har varit med i pingstkyrkan sedan jag var liten. Jag har också trott på änglar sedan jag var liten. Jag har hemma en tavla med ett barn som går över en bro och har med sig en ängel, som en skyddsängel.

Det är någonting fascinerande över skyddsänglarna tycker han. Det är därför de ofta finns med. Det finns någonting outtalat, men viktigt över dem. Det betyder mycket att ibland hitta en plats åt dem i tavlan.